Äventyr och historier

I gårdagens DN På Stan blogg skriver Fredrik Strage om hur han håller på att bli en hippie. Där får man veta att han för första gången inhandlat en liter ekologisk mjölk och skänkt pengar till Världsnaturfonden. Han hade tidigare varit emot miljöengagemang på grund av den hippiefilosofi som förknippas med detta. Tror det är rätt vanligt att man förknippar något som egentligen är bra och viktigt med hur det tillämpats på ett irrationellt och töntigt sätt av "fel" typ av folk. Detta fenomen är nog en stor käpp i hjulet för många bra saker.

Strage redogör även kort för en annan form av miljöaktivism: liberal miljöaktivism. Dessa liberala miljöaktivister är väl ungefär lika trovärdiga som de WE-aktivister som klädmärket WESC visar upp på sin hemsida, ett exempel på en sådan aktivist är Timbuktu. Den Liberala miljöfilosofin handlar kort om att kunna fortsätta svina men att lura i folk att det är okej om man betalar ett överpris för det= mer pengar till grisarna.

Strage är en stadskille som inte har mycket till övers för naturen för sitt eget välbefinnandes skull. Det är verkligen helt okej att Strage föredrar t-bana framför natur i motsats till en trädkramare som mig. Miljö- och andra rättvisefrågor handlar såklart inte om stad vs land utan om en tro på förändring och ett möjliggörande av ett bra liv nu och i framtiden. Jag måste säga att jag själv verkligen behöver både staden och naturen för att trivas. Personligen så handlar det även om var jag står ut med att bo, tycker det är väldigt stressande med exempelvis privatbilism i storstäder vilket är en av anledningarna till att jag inte orkar bo i dem och missar fördelarna en storstad kan erbjuda.

Det som blir uppenbart i den skämtsamma krönikan är mest att det är så hopplöst omöjligt att göra något miljömässigt vettigt i detta samhälle. Att "medvetna" välbärgade medelklassmänniskor köper ekologisk mjölk och Saltåkvarns mysigt designade KRAV-pasta som ändå är långväga transporterad från Italien ger inte direkt hopp om verklig förändring. Det finns helt enkelt så många giriga business as usual-grisar där ute som alltid verkar har mer osund drivkraft att som i detta exempel utnyttja ett problem för att ytterligare förvärra det. Bara medan jag skrivit detta inlägg har det varit minst fyra reklamer på tv där en tillgjord röst säger något om miljö för att sälja ytterligare en till meningslös skitgrej.

Det krävs såklart storskaliga samhälliga förändringar, en insikt och vilja hos människor för meningsfull och verklig förändring, något som känns rätt långt borta i dessa tider. Just nu verkar det bara finnas två alternativ, två alternativ som är helt hopplösa och så smaklösa att de även driver mig att gå omvägar för att slippa se I Love Eco-hyllan på ICA.

>> Strages inlägg i debatten