Äventyr och historier

Just nu hajpar gubbarna i de etablerade medierna Ingemar Johansson sönder och samman. Vad är det nu som är så beundransvärt med honom, förutom att han likt alla andra gubbar sitter i en segelbåt och äter grillad kyckling? jo han var tydligen en jävel på att slåss. Denna i manliga arbetarkretsar högt värderade egenskap verkar tydligen förtjäna dygn av superlativ på löpsedlar och webbsidor. Man kan lätt tro att Ingo efter sin boxarkarriär uppfunnit botemedel mot aids, cancer och precis innan insomnandet la fram en skiss på ett nytt ekonomiskt system. Nej, det verkar inte vara ett realistiskt scenario utan jag lutar mig nog mer åt segelbåt alá kycklingteorin

Nu vet jag ju inte mycket om karln utan sparkar mest bakut för att en massa gubbar får hylla honom hämningslöst som om han uträttat nåt vettigt. I dagens Expressen eller om det var bladet så framkom det att han hade en "hemlig" son. Denna hemliga son hade inte Ingo tagit ett enda initiativ till att träffa. Ändå kallade sonen honom för en "go' människa, en go' gubbe". Ingo kommer tydligen undan med allt. Men vad är en försummad son jämfört med att kunna vara bäst i världen på att slåss? det verkar även den förlorade sonen förstå, inte kunde han väl begärt en närvarande fader då denna är en såpass viktig människa att han förtjänar en staty.