Har inte hunnit lägga upp något nytt här senaste veckan då jag haft så mycket att göra i skolan. Detta är alltså ett intygande på att denna blogg inte håller på att förvandlas till min gamla som uppdaterades ungefär en gång i halvåret. Nej, jag har faktiskt en ambition denna gång att uppdatera oftare än så.

Här kommer iaf två foton på några av mina "djur" vars livsstil går lite hand i hand med min egen de senaste dagarna. Suttit mycket inomhus i en datorsal och drömt mig ut till det fina vintervädret samtidigt som det känts lite mysigt att bara sitta där inne och titta ut oxå.

Har skola hela dagarna just nu men tog ändå lite optimistiskt med mig kameran i morse. Satt inne i datorsalen hela "finavädretdagen" men när jag gick hem från ica senare mot kvällen var det ändå väldigt fint så tog ett par bilder ändå.

Några foton från en promenad i helgen.

När det diskuteras mode på radio, i tv eller överhuvudtaget någonstans känner jag alltid spontant för att börja klä mig i en potatissäck i protest mot hela grejen. Vore jag något mer vilsen och förvirrad skulle jag säkert hängivit mig åt buddistiska läror för att fylla det tomrum som ramlar över en. Det slår aldrig fel och känslan av att mode nästan uteslutande representerar osundhet och tomhet infinner sig alltid. Finns det något sunt och bra med mode? Någon säger att: jo men man skulle kunna göra kläder som håller länge, sys av välavlönade arbetare och vars tyger kommer från norska friska textilfabriker belägna vid fjordar och gröna slätter. Den vackra uppmålade bilden vore såklart en fin utveckling att förespråka men känns ju rätt avlägsen. Mina fördomar om modeintresserade, pöbel som hipsterelit är att det helt enkelt inte finns något positivt med det alls. Följande av trender som ständigt skapar nya behov och nya konsumtionsbegär, en vidrig textilindustri och ett förhöjande av ytliga värden är bara typexempel på vanlig kapitalistisk praktik. Visst det finns en kreativitet som jag inte vill nedvärdera men vart leder en kreativitet som drar ner alla i skiten? Jag menar inte att alla borde klä sig i en potatissäck eller inte få ha ett fint klädesplagg som man gillar. Försöker bara visa på den negativa känsla och bismak jag känner inför hela modehysterin.

Blir så less på folk som pratar om hur mode kan förändra och påverka politiska frågor. Visst det är väl kanske bra att experimentera med könsroller och provocera på andra vis men känslan av att det ändå bara handlar om yta går inte att få bort. Häromdagen pratade en tjej på radio om hur reklamannonserna i modetidningar var som små vackra drömmar att sväva sig bort till. Det var ett fint sätt att beskriva något som skapar en ytlig bild av lycka som inte har något med verkligheten att göra annat än att förstöra möjligheterna till verklig lycka.

I gårdagens DN På Stan blogg skriver Fredrik Strage om hur han håller på att bli en hippie. Där får man veta att han för första gången inhandlat en liter ekologisk mjölk och skänkt pengar till Världsnaturfonden. Han hade tidigare varit emot miljöengagemang på grund av den hippiefilosofi som förknippas med detta. Tror det är rätt vanligt att man förknippar något som egentligen är bra och viktigt med hur det tillämpats på ett irrationellt och töntigt sätt av "fel" typ av folk. Detta fenomen är nog en stor käpp i hjulet för många bra saker.

Strage redogör även kort för en annan form av miljöaktivism: liberal miljöaktivism. Dessa liberala miljöaktivister är väl ungefär lika trovärdiga som de WE-aktivister som klädmärket WESC visar upp på sin hemsida, ett exempel på en sådan aktivist är Timbuktu. Den Liberala miljöfilosofin handlar kort om att kunna fortsätta svina men att lura i folk att det är okej om man betalar ett överpris för det= mer pengar till grisarna.

Strage är en stadskille som inte har mycket till övers för naturen för sitt eget välbefinnandes skull. Det är verkligen helt okej att Strage föredrar t-bana framför natur i motsats till en trädkramare som mig. Miljö- och andra rättvisefrågor handlar såklart inte om stad vs land utan om en tro på förändring och ett möjliggörande av ett bra liv nu och i framtiden. Jag måste säga att jag själv verkligen behöver både staden och naturen för att trivas. Personligen så handlar det även om var jag står ut med att bo, tycker det är väldigt stressande med exempelvis privatbilism i storstäder vilket är en av anledningarna till att jag inte orkar bo i dem och missar fördelarna en storstad kan erbjuda.

Det som blir uppenbart i den skämtsamma krönikan är mest att det är så hopplöst omöjligt att göra något miljömässigt vettigt i detta samhälle. Att "medvetna" välbärgade medelklassmänniskor köper ekologisk mjölk och Saltåkvarns mysigt designade KRAV-pasta som ändå är långväga transporterad från Italien ger inte direkt hopp om verklig förändring. Det finns helt enkelt så många giriga business as usual-grisar där ute som alltid verkar har mer osund drivkraft att som i detta exempel utnyttja ett problem för att ytterligare förvärra det. Bara medan jag skrivit detta inlägg har det varit minst fyra reklamer på tv där en tillgjord röst säger något om miljö för att sälja ytterligare en till meningslös skitgrej.

Det krävs såklart storskaliga samhälliga förändringar, en insikt och vilja hos människor för meningsfull och verklig förändring, något som känns rätt långt borta i dessa tider. Just nu verkar det bara finnas två alternativ, två alternativ som är helt hopplösa och så smaklösa att de även driver mig att gå omvägar för att slippa se I Love Eco-hyllan på ICA.

>> Strages inlägg i debatten

Helgen innehöll fikande, mat på lokal och även ett kärt återbesök på Biotopia där det finns en massa uppstoppade djur.

Utanför och inuti huset

Gick på promenad i stadsskogen idag efter skolan.

Gubbpromenad!

En nyligen införd tradition är att varje söndag göra en gubbig syssla. Exempel på vad vi gjort hittills är att gå på museum, fika eller äta pizza.I söndags blev det istället en utflykt till Hågadalen som är ett naturreservat i Uppsala. Jag och en kompis har hajpat detta ställe sönder och samman hela sommaren. Överdrivet naturromantiserande eller inte så är det åtminstone väldigt skönt med ett naturområde nära stan för lite kvalitetsrekreation. Jag upplever ju ofta naturen som det vackraste som finns vilket förmodligen sätter mig i skottgluggen för att muppifieras och hånas men stan stressar mig ofta så jag måste bara ut på grönbete titt som tätt.

Gotland!

Jag lovade ju tidigare att visa lite bilder från utställningen på Fårö i somras, nu fotade jag tyvärr inte så mycket och knappt något från själva utställningen. Men här kommer några stämningsfoton åtminstone. Måste säga att jag de fina sommarbilderna till trots är mer höstpepp än någonsin, November brukar vara min värsta månad men hittills känns den helt ok. Men sommaren var också väldigt fin och lade väl kanske grunden för en hållbar höst. Påbörjade den i min hjärna uppmålade fruktansvärda statistik-kursen idag som visade sig vara helt okej. Lite gymnasiekänsla att sitta där i datorsalen och följa lärarens anvisningar i lagom slapp takt.

Spännande tider i bloggosfären!

Jepp! Nu är den nya uppdateringen av bloggen klar och jag hoppas fylla den med nya spännande inlägg från mitt crazy liv.