"En resa inombords, framför skärmar och högtalare, en resa i sjukdomens tecken"
En av mina flatmates har hostat så det ekar i hela huset under en ganska lång tid nu, den eviga hostan skulle man kunna kalla den och tillslut nådde hostan inte bara mina trumhinnor utan letade sig även ner i mina lungor. Om min sjukdom slutat vid hostan skulle mina senaste nätter och dagar varit en fröjd jämförelsevis med vad de nu varit. Utöver hostan ingår nämligen hostans två polare Feber och Ont i halsen. Jag kommer fortsatt i detta blogginlägg kalla dem H, F och OIH i sann samtida blogg anda. Dom går även under gruppnamnet "grabbgänget", jag ser nämligen på dem som just ett sådant. Detta gäng på tre är inga blyga lirare som gillar ett liv i skymundan och inte tar för sig av livets frukter, nejdå de är motsatsen: Högljudda, aggressiva och de gillar att ta plats: i min kropp, i mitt psyke, överallt! Första natten tog de så mycket plats att jag inte kunde sova en blund, andra natten hade jag vant mig lite vid dem, likt en kines klarar av att arbeta i kolgruvor 16 timmar per dag, likt ett mobboffer på högstadiet överlever tre år av toalettdopp och böganklagelser. Lyckades sova några timmar trots konstanta höga otrevliga påhopp från H, F och OIH.
På nätterna har jag mestadels sysselsatt mig med att stirra i taket, blunda och inta varje retsamt ord från grabbarna alternativ satt mig upp, kramat mina ben och tänkt: helvete, satan, fyfan upprepade gånger. På dagarna försöker jag sysselsätta mig med intag av information från skärmar och högtalare varvat med goda måltider. Denna syssla var jag välbekant med även innan jag blev trakasserad av grabbgänget så kanske skulle en trygg välbekant omgivning balsamera mina känsliga sinnen. Nej inte direkt, det är klart att en trygg välbekant miljö underlättade, men vid varje stund av framtidshopp kom F och sa: du är värdelös, hopplös! Vid varje tugga mat kom OIH och skrek Faggot och när man nästan höll på att somna kom H och knuffade en ur sängen.
Men viss hjälp var all modern teknologi, skärmar och högtalare är ju ett väldigt bra sätt att fly in i andra världar, kunna kliva ur sin egen vardag och inta rollen som superhjälte, modig person med svärd, eller som i mitt nuvarande fall Jerry Seinfeld. Följer alltid bara en serie åtgången och i den jag råkar följa blir lixom karaktärerna som ett par vänner, miljöerna känns som hemma, det blir med andra ord lätt att kliva in i skärmen och leva där en stund. Just nu har jag lånat alla Seinfeld säsonger, och för några timmar per dag så lyckas jag faktiskt kliva in i Seinfelds kropp, byta ut H mot Elaine, F mot George och OIH mot Kramer, det är en lättnad vill jag lova!